Luckiest girl on the planet
S a k n a d
Publicerat den 2013-03-18, Klockan: 09:22:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0
De som har läst bloggen ett tag har nog koll på att i augusti 2012 åkte min ponny som jag hade i två år.
I juni 2010 träffade jag Nike för första gången, och den 4 juli 2010 kom hon hem. Nike var min första ponny, hon lärde mig otroligt mycket, en riktig löromästare.
Som många kanske förstått så har jag en väldigt speciell relation till Nike.
Hon har en sån speciell personlighet, ingen kan tänka sig hur speciell denna ponny var. Hon gjorde allt för mig, fast det ibland kunde bli svårt så försökte hon, hon ville alltid göra sitt bästa.
Men samtidigt var Nike en ganska svår ponny, iallafall i ridningen. Det tog två år för att jag skulle kunna rida henne riktigt, och kunna hantera henne när hon var så stark. Men jag gav mig inte, och det är jag stolt över. Att ha Nike blev en erfarenhet för mig, jag lärde mig otroligt mycket under de två åren.
Samtidigt så växte jag och Nike ifrån varandra mer och mer, jag var påväg mer uppåt medans Nike behövde ta det mer lugnare, eftersom hon ändå var 20 år. Det var inte rättvist för någon av oss, så vi pratade med hennes ägare och Nike sattes ut på annons. Ganska hastigt så fick vi reda på att Nike hade sålts till en mindre verksamhet i E-tuna. Ägarna var dit och kollade, och det kändes bra. Så dagen efter kom de och hämtade henne, efter en del tårar, så kändes det ändå bra. Hon skulle komma till ett bra ställe, ägarna var noga med var hon skulle komma likaså vi.
När vi alltså haft Nike i nästan exakt två år, så kände vi att jag typ var klar med henne. Det var dags för en ny utmaning. Det blev då en ungponny, fast vi inte tänkt det, vi tänkte att vi skulle köpa en ponny som var redo för att tävla och hade mer erfarenhet och utbildad. Men jag ångrar inte för fem öre att vi valde Magic.
Jag saknar Nike något enormt, men allt känns ändå bra. Vi var liksom klara med varandra. Men Nike var så speciell för mig, hon kommer aldrig lämna mina tankar och hon kommer föralltid finnas inom mig.
4 juli 2010 - 26 augusti 2012, bland den lyckligaste tiden i mitt liv. ♥
Never say Never
För ett år sedan..
Think about it..
Man kan köpa sig lycka, tro mig..
Publicerat den 2013-02-02, Klockan: 23:28:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0
Sitter i sängen med en skål med popcorn och har datorn i knät. Kollar tillbaka i bloggens arkiv, på den första tiden med Magic. Våran utveckling, de första bilderna med Magic.
Jag får ett riktigt leende på läpparna när jag läser detta. Får tillbaka blickar på den tiden, och i sommar är det ett år sedan, tiden går fort och lika så vår utveckling.
Dessa inlägg är inlägg som är under den tid jag aldrig kommer att glömma, när Magic blev min.
Den 16 juni 2012 blev Magic min, vi blev ägare på honom, han stod bak i vår transport.
Och till nu så har det varit den lyckligaste tiden i mitt liv.
Man kan köpa sig lycka, tro mig.
Det finaste jag någonsin mött. ♥
Publicerat den 2013-01-26, Klockan: 22:57:22,
Kategori: Bilder & filmer,
Kommentarer: 0
10 maj 2012, första gången jag mötte Magic. Första gången jag kollade in i hans vackra ögon.
Då trodde jag aldrig att han nu, 7 månader senare, skulle vara min alldeles egen ponny.
Direkt när jag satt mig på hans rygg, kände jag han var den rätta. Han passade mig perfekt, en riktig utmaning.
Magic Blue Vergilius, you changed my life and now you are my everything.
Lägesrapport Magic
Publicerat den 2013-01-22, Klockan: 20:06:00,
Kategori: Ridpass,
Kommentarer: 0
Tänkte berätta lite hur det går med Magic, hur han är just nu. Vilken fas han ligger osv.
Magic rids som vanligt igen nu, han vilade ju över årsskiftet i ca. 3 veckor. Då Angelica gav rådet att han skulle få ta det lungt ett tag nu. Eftersom han har utvecklas enormt snabbt, det har blivit mycket nytt i hans huvud, mycket hit och dit. Han har t ex. blivit en helt ny häst i hoppningen, hoppar mer med glädje och mer självsäkert. Det var den självsäkerheten Magic behövde från början, han var ganska osäker i början, rädd för det mesta. Han skulle också kolla vad jag gick för, testa mina gränser. Men det släppte, nu är Magic en annan ponny. Och det är tackvare hans starka psyke. Och sedan hjälp av mina tränare och stöttning av familjen. Det har varit slit för att få han att komma över hindren, vi har försökt och försökt att komma på sätt att Magic ska få fram den självkänslan. Han är inte klar än, men en riktigt god bit på vägen.
Jag och mamma har funderat över när våran lilla vändning skulle komma, då alla säger att det alltid kommer en vändning med de flesta ekipage.
Och nu har den kommit.. I onsdags på hoppträningen började det, Magic skulle bocka och sparka bakut typ hel tiden, springa rodeo osv. Det blev även en liten ofrivillig avsittning av ett enormt bocksprång. I slutet av träningen började Magic med något nytt. Han fryste fast, skulle inte röra en millimeter. Jag fick absolut inte fram honom. Angelica, min tränare, hoppade upp på Magic. Så hon skulle visa vad skåpet skulle stå. Angelica fick runt honom några varv, med bocksprång och några kickningar. Men efter ett tag skötte sig Magic galant. Jag fick även hoppa upp efter det, och galoppera lite och jogga honom lite. Då skötte han sig så bra så.
Sedan har han krånglat hemma med att frysa fast i marken också, jag har försökt och försökt att få fram honom. Min bror har fått hjälpa mig. Jag har försökt att få fram han gradvis typ, ibörjan räckte det med att han skrittade ett varv, sedan fick han en belöning av att skritta ut. Sedan har jag bara försökt att öka på det. Och idag gav det lite resultat. Jag fick fram Magic i trav och jobbade han i det ett ganska länge. I början krånglade han lite, men jag behövde inte bli så jättearg på honom innan han skulle gå frammåt. Men jag hoppas iallafall att Magic fortsätter på detta spåret nu, så han blir sig själv igen. Magic är alltså inne i trotsåldern. skitponny.
Han som gör mig lycklig.
Publicerat den 2013-01-13, Klockan: 16:12:52,
Kategori: Ridpass,
Kommentarer: 1
Red Magic i paddocken idag, shiit va fin han var!
Jag njöt av varje steg han tog, han ville framåt och jobba. Pigg och Fräsch.
Formen satt som en Smäck idag.
Snacka om att denna ponny har förändrats, Från en typisk ponny, som hellre skulle kunna stå i hagen och mumsa på gräs. Till den Magic är idag, busig och glad, är mer med huvudet och hovarna i luften än på marken. Jag är så glad att han har förändrats så, nu Vill han jobba och prestera bra. Utan att jag måste sitta och försöka få han framåt. Nu kan jag och Magic satsa på annat. Hoppas det fortsätter på den här spåret!
Ååååh, jag älskar denna ponnyn.
Från den fega, ganska sega ponnyn till en pigg och superfräsch ponny.
Utvecklas enormt fort, jag hinner nästan inte med, men jag gillar det!
My life written in words.
Publicerat den 2013-01-04, Klockan: 23:13:04,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0
Denna bild ska ramas in, texten passar in i mitt liv så enormt bra,
I augusti 2012 avslutades min och Nike's saga, men samtidigt så var det en start på något nytt - Magic.
Every story has an end,
but every ending is just a new beginning.
2012, ett år med tårar & lycka.
Publicerat den 2012-12-31, Klockan: 16:02:11,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0
2012.. Vad ska jag säga?
Detta året har varit ett väldigt speciellt år. Min bästavän lämnade mig, Nike fick glädja någon annan och göra andra ryttare lyckliga av att få sitta på hennes rygg. Jag saknar att pussa på hennes gosiga mule och mysa på hennes rygg. Jag kommer aldrig mer få göra det. 2012 var sista året med Nike, i två år hade jag haft henne, hon var som min egna.
Samtidigt så fick jag uppleva en enorm lycka detta år, den 16 juli stod vi som ägare på min alldeles egna ponny, Magic Blue Vergilius. Den lycka, av att veta att man hade sin framtid bak i transporten. Jag kommer ihåg denna dag som att det skulle vara igår, lika så dagen då jag satt på Magics rygg för första gången.
Detta år har varit full av känslor, sorg, förtvivlan, tårar, men mest av allt Lycka.
Jag är lycklig över att få ha Magic som min egna framtidsponny, men också lycklig över att Nike har fått det bra och hon mår bra. Nog för att det är svårt att tro att hon någonsin kommer få det bättre hos någon annan, men det är bäst på detta vis. Jag visste, jag hade det alltid i bakhuvudet att Nike en dag skulle åka i från mig. Men när väl den dagen kom var det enormt svårt.
Jag och Magic har tränat enormt mycket senaste tiden, vi har också utvecklats enormt.
Jag ser mycket fram emot 2013, träningar och tävlingarna!
Jag ska även tacka mina två underbara föräldrar för att de finns, ställer upp med allt, betalar och bara finns när man behöver dem som mest, när det känns svårt. Jag är otroligt lyckligt lottad att jag har mina föräldrar, jag säger till dem varje dag, Att jag älskar dem. De vet att jag uppskattar allt de gör för mig, jag säger det till dem, men man kan aldrig säga det för mycket.
Mamma & Pappa, tack för allt!
För min nya ponny, för ni alltid ställer upp och alltid finns där. TACK!
Kom ihåg att berätta för alla som står dig nära vad de betyder för dig ikväll, det kommer jag göra. Det finns många jag vill tacka för de alltid finns där för mig!
Every time I look into your eyes..
Publicerat den 2012-10-29, Klockan: 10:02:00,
Kategori: Bilder & filmer,
Kommentarer: 0
Every time I look into your eyes, I swear, I can reach the sky.
I need you by my side.
Every time I get this feeling, when my heart skips a beat.
Lycklig!
Publicerat den 2012-10-18, Klockan: 21:51:49,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0
Min lycka som uppstår när jag ser denna kommentar är obeskrivlig!
Fyyy, vad glad jag är.
Vi får något mejl då och då om hur Nike har det, men det kul att höra av någon annan i det stallet Nike står i.
Nike är den mest underbaraste ponnyn jag har träffat, vilken personlighet hon har alltså.. Min kärlek till denna ponny är svårt att förklara, vi har eller hade en speciell relation.
Och attans vad jag saknar henne, skulle kunna gör vad som helst för att pussa på denna ponnys underbara mule igen.
Jag saknar dig, älskade ponny. ♥
Känner jag press?
Publicerat den 2012-09-08, Klockan: 11:50:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0
Jag fick en intressant fråga igår, angående press.
Detta har jag funderat på förut, om jag känner press!?
Jag känner inte ofta press, mina föräldrar har aldrig i hela mitt liv pressat mig. Jag är inte uppfostrad så. Mina föräldrar tycker att jag ska göra mitt bästa, och sedan om det inte funkar, då är det så. Huvudsaken är att jag har gjort mitt bästa. Varken jag eller mina bröder behöver inte vara bäst, i skolan, på idrotter osv. osv.
Jag har dock kännt press av andra, jag kommer inte skriva namn på personen. Men det räcker med att säga, att den personen är den enda jag har kännt press för. Jag är lite smårädd för vad personen ska tycka och tänka om mig, lite för att personen tidigare tryckt ner mig och andra i min närhet.
Och nu, när jag har en ny häst, som jag vill visa såklart upp på bästa sätt, det vill ju alla.
Men jag har ett mål, jag ska inte bry mig i vad andra tycker och tänker. Bara kämpa vidare. Det är en tränesak. Man måste uppleva det en eller flera gånger för att lära sig att inte ta in det.
Jag och Emma tävlar inte mot varann, vilken som är bäst och vilken som inte är bäst. Vi tävlar med varandra, vi är ett Team. Vi puschar varandra, när det är svårt och vi går igenom motgångar. Vi ställer upp för varandra.
Vi båda rider unghäst, vi hjälper varandra. Frågar den andra om hjälp, hon kan redan gått igenom det svåra, som personen har problem med.
Vi tränar med varandra, från allra första början. Vi får vara med i varandras utveckling, se allt och vara med om allt tilsammans.
Jag känner ingen press när jag och Emma startar på samma tävling, Emma är inte sån. Ingen som är stöddig och bara vill trycka ut mig och vara bäst. Och inte jag heller.
Men jag kan inte säga att vi bara kör vårat egna race, vi delar våra mål med varandra. Så vi når dem tillsammans, då blir det lite tävling mot varandra. Men på ett bra sätt, ett sätt så vi utvecklas mer.
Nu när det är första tävlingen så är det ju såklart att jag känner lite press, som jag skrev förut så vill man ju visa upp sin häst på bästa sätt inför andra. Och nu är tävlingen på hemmaklubben, de flesta vet vilken jag är och vilka olika sortes hästar jag har haft, hur jag rider osv. De kan döma en efter ha sett oss på banan i en ritt, om det går åt pipan är antingen hästen eller ryttaren dålig. Nu säger jag inte att alla är så, men jag känner så.
-Det är den enda pressen jag känner, om vad andra ska tycka om mig.
Och den får jag inte så ofta, men när jag får den pressen så är det ganska jobbigt.
Nike & Jag, Svärdsjö RK. (LD) Maj 2012.
Jag sköter om Magic som han skulle vara min lilla bäbis, som nu är då.
Han är mitt allt, och han är min egna GP-ponny!
Jag kommer aldrig låta dig gå!
Publicerat den 2012-09-06, Klockan: 18:21:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0
4 juli 2010 - 26 augusti 2012 ♥
Feelings.
Publicerat den 2012-09-04, Klockan: 21:16:48,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0
You are my thoughts, it's hard to just let you go ..
Alla sagor har sitt slut..
Publicerat den 2012-08-26, Klockan: 09:35:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 1
Idag, den 26 augusti 2012 är min och Nikes saga över.
Nu har vi kommit till den dagen då vi kommer skiljas åt, den dagen då du åker iväg i en transport och jag står på grusvägen och vinkar adjö, med tårar som rinner nerför min kind.
Efter två år tillsammans kommer allt ta stopp, aldrig mer..
Jag kommer aldrig mer se hennes fina ögon, aldrig mer sitta på Nikes rygg, aldrig mer pussa på din mule.
Aldrig mer.. Det är läskigt att sitta här och skriva "Aldrig mer", att jag inte kommer kunna ha Nike vid min sida längre.. Det är så ofattbart.
För två år sedan, den 19 juni, träffade jag Nike för första gången. Och jag blev kär i henne.
Och nu, 2 år efter, är hon min andra hälft. Mitt allt, min Flicka!
Ingen kan skilja på oss, hur dem än gör, så hör vi ihop!
Nike har legat ute på annons ett tag nu, det var ett x antal som ringde och var intresserade.
Det har varit några och kollat på henne. Men på grund av oseriösa köpare, så blev det inget.
Men igår ringde Nikes ägare med ett besked, det kommer bli ett snabbt farväl.
Att Nike skulle åka nu på söndag, hon hade en kompis som ägde en liten mindre verksamhet. Men riddagis och vuxengrupper, där Nike kommer få gå i.
Ett supermysigt stall och väldigt lugnt.
Det passar Nike perfekt!
Jag har valt att inte skriva om Nikes försäljning på bloggen, då vi är väldigt noga med var hon hamnar.
Och sedan har det varit väldigt svårt för oss att lämna ifrån oss, hon hör till våran familj nu.
Men vi har haft med oss dessa två år att Nike någon dag skulle Nike åka.
We have been through so much.
And here we are, now everything is over.
But you will always be in me, in my thoughts.
And here we are, now everything is over.
But you will always be in me, in my thoughts.
Två bloggare på samma plats!
Publicerat den 2012-08-20, Klockan: 11:35:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0
Så är det här på teamgustafsson.blogg.se
Jag gillar att blogga tillsammans med Sandra.
Det är så bra att utifall jag inte "kan" blogga så bloggar Sandra lite extra istället, och även tvärtom.
Som nu i helgen så har inte jag bloggat, men då bloggade Sandra istället lite extra. Å även nu när Sandra börjat skolan igen så håller jag er lite uppdaterade.
Visst så kan man ha lite olika åsikter om hur headern/designen ska se ut. Men Sandra fixar alltid våran design/header, då frågar hon alltid mig också hur jag vill att den ska se ut. Så kommer vi överens om hur den ska se ut. Så vi har aldrig haft den problemet.
Olika idéer om inläggen på bloggen har man ju alltid också. Men vi skriver ut våra egna idéer här på bloggen som vi vill. Visst ibland som nu på t.e.x "veckans bild" så har vi ju kommit överens men annars så skriver vi ju bara som vi vill.
Sedan är Sandra mycket mer data teknisk än mig, så det är bara att fråga henne om det är något som jag inte vet hur det funkar osv.
Sedan gör ju hon alla våra designer så det behöver inte jag hålla på med, som tur är, hihi.
Det tycker jag är så himla bra!
Vad tycker ni, blogga ensam eller tillsammans med någon?
Att ha en egen blogg är väl skönt ibland...
Då får man ha allting som man själv vill. Egen design/header, välja inläggen som man själv vill, osv.
Aldrig mer..
Publicerat den 2012-08-07, Klockan: 17:13:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 1
Det är så ofattbart att du inte kommer kunna vara vid min sida längre..
Att du bara kommer försvinna.
Alla minnen kommer jag leva på i många år till. <3
Du kommer alltid vara den bästa, vad som än händer. <3
Jag kommer aldrig kunna sitta på din rygg något mer.
Jag kommer aldrig kunna stå och mysa med dig i hagen.
Jag kommer aldrig kunna pussa på din mysigna mule igen.
Jag kommer aldrig sluta sakna dig!
Ingen kunde skilja på oss, right?
Då trodde jag aldrig att denna dag skulle komma, det fanns inte på kartan. Och det gör det inte fortfarande.
Det är så ofattbart, det växer mer och mer fram att du inte kommer vara vid mig något mer.
Jag, Sandra Gustafsson, älskar denna ponny något ofantligt mycket! <3
Köpa sig lycka
Publicerat den 2012-08-07, Klockan: 16:33:00,
Kategori: Tankar,
Kommentarer: 0
Man brukar säga att man inte kan köpa sig lycka, men det har jag gjort.
Den 16 juni 2012 köpte vi Magic, en av de lyckligaste dagarna i mitt 13åriga liv.
